Mineralutfodringen
Det är viktigt att se till att hästen får mineraler, men det behöver inte göras komplicerat.
VAD och VARFÖR?
Mineraler och spårämnen behövs i alla processer i kroppen. Till exempel i ämnesomsättningen, för överföring av nervimpulser, upprätthållande av vätske- och hormonbalansen och mycket mer. De olika ämnena har sina specifika uppgifter och kan inte ersätta varandra.
Alla dessa ämnen ingår naturligt i fodermedel, men mängderna kan variera stort och vara otillräckliga i förhållande till hästens behov. Därför behöver praktiskt taget alla hästar ett mineraltillskott.
De mineraler som tillsätts i hästfoder är vanligen kalcium, fosfor, magnesium och natrium. Spårämnen som tillsätts är koppar, zink, järn, mangan, jod och selen. Det råder sällan brist på övriga mineraler och spårämnen.
VILKET TILLSKOTTSFODER?
Det skall finnas ett garantibevis för alla foderblandningar som säljs. Det lönar sig att läsa garantibeviset, för där står vilka råvaror som använts vid tillverkningen. Det finns stora skillnader i smaklighet och tillgänglighet mellan olika mineralkällor. I synnerhet bland spårämnen är de i organisk form (kelater, som tex Bioplex®erna) betydligt bättre utnyttjade än motsvarande sulfater och oxider. Det samma gäller selenjäst jämfört med natriumselenit.
När man väljer mineralkompletteringsfoder är det viktigaste kriteriet inte priset på förpackningen, kilopriset eller priset på dagsdosen. Jämförelsen mellan olika foder skall göras på basen av hur mycket som ingår i den rekommenderade dagsdosen, inte på hur många % eller mg som ingår i hela blandningen.
HUR MYCKET?
Det är mycket svårt för fodertillverkaren att ge exakta utfodringsrekommendationer, eftersom behovet påverkas bla av innehållet i grovfodret och övriga fodermedel i foderstaten. Storleksordningen skall ändå vara rätt. Du kan jämföra innehållet i dagsdosen med hästars mineral- och spårämnesbehov, som finns på Lukes hemsida under ”ruokintasuositukset”.
HUR?
Utfodra med ett mineralkompletteringsfoder som har ett mångsidigt innehåll av mineraler och spårämnen i vettiga mängder. Se till att hästen får tillräckligt med salt (NaCl), eftersom natriumhalten i grovfoder alltid är mycket låg. Det är bra att förse hästen med en saltsten, men observera att hästar inte kan reglera sitt saltintag; en del hästar slickar för mycket och andra för lite. Följ med åtgången och säkra saltintaget.
En häst i lätt arbete behöver ca 15 g Na per dag. Salt (NaCl, natriumklorid) innehåller 40 % natrium, så behovet motsvarar ca 40 g salt (ungefär 2,5 msk. 1 msk = 3 tsk = 15 ml).
ETT VARNINGENS ORD!
Det finns otaliga effektivt marknadsförda enskilda mineraler och spårämnen till hästar. De skall inte användas utan ett klart påvisat behov. Det beror på att de olika ämnena påverkar varandras upptaglighet. Till exempel kan ett överskott av zink försämra upptaget av koppar.
Man skall inte göra mineralutfodringen onödigt invecklad. Att försöka finjustera förhållandet mellan de olika ämnena eller utfodra på milligrammet eller med två decimalers noggrannhet är dömt att misslyckas. Det förnuftigaste är att erbjuda ett hästen mångsidigt utbud av ämnen, av vilka hästen med hjälp av kroppens regleringsmekanismer tar upp det den behöver och låter överskottet passera ut. Så länge man rör sig inom rimliga gränser, på rätt tiotal, utan uppenbar över- eller underutfodring, är det en fungerande utfodringsstrategi. Viktigt är också att mineraltillskottsfodret är smakligt, så att hästen vill äta det.
Utfodringsrekommendationerna, tyvärr endast på finska