Svaret på frågan blir ofta en uppräkning av olika kraftfoder och tillskott, trots att det viktigaste är att veta hurdant hö, eller annat grovfoder, hästen får. 

Det går knappast att hitta en artikel om hästutfodring, som inte framhåller grovfodrets betydelse för hästens fysiska och psykiska välmående. Den artikel som inte gör det kan man förhålla sig tveksam till. Eftersom hästen är ett betesdjur som äter gräs i dess olika former så skall grovfodret vara hästens viktigaste foder.

Vår samexistens fungerar bäst utan foderrelaterade störningar om vi fodrar våra hästar som hästar. Även om det finns stora skillnader i hur väl olika hästar utnyttjar sitt foder, så finns det inte en enda häst som inte skulle behöva grovfoder. Hästens matsmältningsapparat kräver grovfoder för att funktionera.

Det börjar i munnen
I början av av matsmältningskanalen, i munnen, har hästen hypsodonta tänder.  De kommer fram ur käkbenet vartefter de slits ner. Djurslag som är beroende av grov, fiberhaltig föda som kräver finfördelning har utvecklat tänder av den här typen. När djuret åldras slits tänderna ner, vilket i naturligt tillstånd innebär att livet börjar ta slut.

Våra moderna hästar vandrar inte omkring på stäppen sökande efter den föda som årstiden bjuder, utan de får fodret serverat framför sig. I fall foderstaten inte innehåller tillräckligt med fodermedel som måste tuggas och finfördelas föreligger risk för att tänderna inte slits på rätt sätt. Ojämn förslitning leder till skarpbett, vassa kanter oftast på bakre kindtändernas yttersidor och främre kindtändernas insidor. God hästhållning innebär regelbunden tandkontroll och tandvård, utförd av en för tandvård kvalificerad person. Unghästar, som ännu byter tänder och äldre hästar med långt slitna tänder kräver speciell uppmärksamhet.

Hästen behöver också tandvård
Hur vet man om hästens tänder är ojämnt slitna? Genom att obervera hur den äter och hur den finfördelar sitt foder, eller genom att se den i munnen. Det sistnämnda kräver specialinstrument för att man skall kunna se tillräckligt långt in. Däremot behöver man bara offra lite tid på att följa med hur hästen äter.

En häst som har besvär med att äta, som äter väldigt långsamt och som ofta tappar halvtuggat foder ur munnen behöver omgående kontrolleras. Ovanligt riklig salivavsöndring är också en larmsignal.  Om man känner sin hästs normala ätbeteende är det lättare att märka avvikelser. Tandproblem är smärtsamma, så hästen reagerar på dem.

Tugga, tugga, tugga...
Hästen finfördelar sitt foder genom att mala det mellan kindtänderna, växelvis på vardera sidan.  Man har räknat att hästen gör ca 60-80 käkrörelser i minuten. Då det tar ungefär fyra gånger så lång tid att finfördela ett kilo hö jämfört med ett kilo kraftfoder, så det är klart att höet utsätter tänderna för större slitage. Den tyska veterinären som specialiserat sig på tandproblem hade ett enkelt och tydligt råd för att förebygga dem: ”Utfodra med möjligast mycket grovfoder! En häst behöver få tugga, tugga, tugga och tugga.”